Tanke

Jag skulle vilja bygga en jakobsstege. Hm, ja alltså. Inte den bibliska stegen, utan en högspänningsmojäng som joniserar luft. En sådan som alltid finns i bakgrunden i filmer med galna vetenskapsmän. Jag gillar ordet, och referensen. Jakobsstege. Från gamla testamentet det som förbinder människan med gud. Typiskt en sådan grej som man kunde gjort en Indiana Jones film om; hur nazisterna upptäckt en verklig jakobsstege i något afrikanskt land.

Det jag tänker på är alltså två ledare svagt V-formade som är anslutna till ett högspänningsaggregat, genom att skapa en väldigt kort blixt mellan ledarna värms luften upp och joniseras. I och med värmen så stiger den joniserade luften, och med den följer gnistan. Typiskt roligt experiment. Undrar om jag kan göra en sådan.

Fuck yourself up (feat the 5.55-feeling)

Tick

Sitter och skriver idioterier i mina dokument. Ersätter the med ze i en text i ett desperat stadie av uttråkan väl medveten om att det kommer slå tillbaka någon gång nästa vecka när jag skicka iväg, och senare inser att det finns ett ze kvar i texten trots att jag imorgon bitti fortsätter på dokumentet och suckande försöker ändra tillbaka alla ninjaord. Its the 5.55 feeling. Jag är för trött för att tänka, mer än *behöver vara ledig*.

Joggade igår, det var skönt. Fast jag tror jag rivit upp min muskelskada, det känns så. Det är inte jättebra. Kollade efter blödningar, men verkar inte gått så långt än. Kanske bara är en sträckning, vi får hoppas på det. Det tog mig ett och ett halvt år att komma på fötter igen efter det, efter att ha satt igång och tränat aldeles för hårt tre fyra månader efter att det hände första gången. K hängde vid midjan under ett pass för att ge motstånd när det small till för andra gången och jag flög med huvudet före ner i golvet. Comming right back at ya. Jag är inte så sugen på att återuppleva det. Jag skall nog ta det lugnt ett tag och se vad som händer.

Fan. 5.55-feeling trots att klockan är 4.55. Suck. Vad mer kan jag göra för onytta.

Ty

Som kräver medhåll. Som älskar att få beröm men sällan offrar sig för att ge något tillbaka. Berättar häppnadsväckande eller ointressant, men ställer få frågor. Ogenomtänkt. Faller tillbaka i mönsterbeteenden. Kastar gärna första sten, med starka ord och hög röst. Återfaller till en stationärt försvar kring sin person i form av 'det är sådan jag är' eller 'det är min åsikt' utan att granska sig själv, och utan en ödmjukhet kring det egna felet. Återfaller även till sin barndom och ger betryggande argument som alla bottnar i en oförståelse kring någon annans situation utan en vilja att vidga sig. Som älskar fokus, och hatar perifieri. Avslutandes med en sten, och väljer att glömma för att det egna ställningstagandet skall bli lättare att bära. River, sparkar och slåss och är inte sen med att fly. Säger sig vara förstående, men förstående för vad?

A night

För inte så längesedan så satt jag i en gammal slottsbyggnad med metertjocka väggar. Jag satt i en fönsterpost och tittade ut genom spröjsade fönster ner utöver en höstdag. Skog och rödgula löv neddränkta av vatten. Det finns ganska mycket att sakna, tänkte jag i min ullrock. Ja, om man skulle ta sig härifrån, testa något nytt. Det gör mig lite beklämd ty jag kan inte förlika mig kring vad jag skulle förlora, eller vad jag skulle kunna vinna. Feghet antar jag.

Tunng har släppt en ny skiva, den är bra. Det har gjorts en bra video på Bullet, den går att söka rätt på. Den är mycket tunngsk. Jag läste i DN om en spelning med Peter Lemarc och ville vara där. Liksom jag ville lyssna på Tunng och allt annat. Det är kanske hösten, vintern. Jag träffade en gammal vän i affären, Men hej, gud vad roligt att se dig. Vad gör du, jaha. Mhm. Det vore roligt att ses någon gång, mm. Jag har ditt nummer. Jag hör av mig, hej hej! Vid grönsaksdisken. Dagen efter var jag nere på stan och köpte räkor eftersom det, för en gångs skull, fanns bra räkor att köpa. Jag skickade iväg ett pip, det blir kanske tidigare än vad du tänkt dig, men jag har köpt räkor, vill du komma över ikväll?

Systern flyttar, jag flyttar, R flyttar. Alla flyttar. Jag fick ett medelande där det stod "jag tänkte på dig när jag hörde en låt" och jag skrockade lätt förtjust över att det var en svensk sång och svarade med Coldplay. S förlorade sin far, hjärtattack. Är det hösten som gör mig så deprimerad? Spelade squash och älskade det, det är som att vakna upp ifrån verkligheten och gå upp i sig själv. Funderade lite på att raka av mig mitt hår igen och känna vinterkyla över huvudet och hittade en gammal bortglömd hatt i mitt förråd. Putsade upp mina skor och kände mig upp över öronen förtjust över att jag tog mig tid. Gick och skrev på kontrakt för nytt och gammalt. Gick nöjt ovetande därifrån.

Tog kort igen, hade tänkt att inte göra det men blev övertygad. Joggar i snön, hör skaren spricka upp under mina fötter och luften flamma ut ur min munn och upp mot träden. Städade undan räkskal och log under min huvudvärk och hjärtvärk. Skrev två långa brev, varav ett blev bra. Jag tryckte på Send två gånger. Tillbaka i slottet flyger fåglar förbi det spröjsade fönstret, en bil stannar på gården och när dess dörr slås igen darrar fönstret svagt. Fortfarande i min ullrock går jag ut och iväg. Jag skall gå snart, låt mig bara få smeka din kind.

10-11-07

Tittar ut genom fönstret och ser solen lysa över ett ensamt träd på en snöklädd gräsmatta. Det är två grader kallt, klockan är åtta på morgonen och jag sitter med en gammal lumpartröja och träningsbyxor på mig och tittar på Cityakuten medan min mp3spelare laddas så att jag kan gå ut och jogga. E (Mobil) loggar in på msn och jag hälsar henne godmorgon och förklarar att jag är påväg ut. DU är tokig säger hon, och berättar om sitt täcke. Jag förklarar att jag betalar 35 kronor i månaden för att ha msn på min mobiltelefon, en tjänst jag nästan aldrig använder och absolut inte har något behov av. Jag berömmer henne för att skriva snabbt, mycket snabbare än vad jag skulle klara. Och dessutom skriver hon rättstavade ord. Det är kanske det minsta av mina problem att kunna skriva sms eller msnmeddelanden snabbt på en mobiltelefon, säger jag. Och ju mer jag tänker på det, desto mer längtar jag till ett liv utan telefoner och datorer. Jag stärks i min övertygan om att min morgonjoggingtur är karaktärsstärkande och längtar till att halka runt i snön på joggingspåret. Det ser ut att bli en fin dag idag.