2007: Hon var ifrån Stockholm

Funna anteckningar är bra anteckningar

Du fnissar lite lätt där du sitter. Jag ser mest vemodig ut. Snett. Du har huvudet på sned igen, säger du. Du vill att jag skall se att du är bekymrad.

Var trogen

Ensamma på fält av frusna sånger står vi långt ifrån varandra. Här, där ljuset bryter kylan med avlägsen värme och där vintern parkerat framför utfarterna ser vi på varandra genom moln av utandad ånga. Grumlar vår syn tillfälligt. Dina ögon glöder genom kylan och dina fötter sparkar avmätt i snön. Vi läser upplysta texter i snön medan solen återigen drar sig undan, och jag kisar upp mot kyrktornet och lyssnar på frusna sånger som långsamt tinar upp. Idag står vi i mörkret.

Den svaga magneten

Långsamt dras jag in i en tro. Fascinerande. Jag spjärnar emot och ger efter, omvartannat men den svaga magneten tycks fortsätta dra i mig.

Långsamt långsamt.

Tiden står stilla där jag står

Jag köpte mig ett skrivarverktyg för några veckor sedan, ett helt fantastiskt litet datorprogram som skall hjälpa mig med mina textfragment, att väva samman allt till något som blir begripligt.

Jag öppnar upp programmet då och då och skriver några rader. Det doftar lite lätt kanel om min text och det känns lovande. En diktsamling, av en människa som är helt oförstående till konceptet 'dikt'. Jag tror på det. Vi bygger oss ett eget språk. Med trubbiga hackor, slitna spadar kräver jag mer tid för förfining.

Ett beslut jag alltid kommer fundera över

25e Augusti 2006
Härmed bekräftas mottagandet av Er ansökan avseende Gruppchef till Combat Camera.

Jag tror

I felt like lying down by the side of the trail and remembering it all. The woods do that to you, they always look familiar, long lost, like the face of a long-dead relative, like an old dream, like a piece of forgotten song drifting across the water, most of all like golden eternities of past childhood or past manhood and all the living and the dying and the heartbreak that went on a million years ago and the clouds as they pass overhead seem to testify (by their own lonesome familiarity) to this feeling.

--Ur Dharma Bums av Kerouac