Du fnissar lite lätt där du sitter. Jag ser mest vemodig ut. Snett. Du har huvudet på sned igen, säger du. Du vill att jag skall se att du är bekymrad.
I det fiktiva blåser vinden ledigt åt höger. Här ligger löven lätt på gräset och småfåglar skuttar obekymrade fram över parkbänkarna. Det är i det stilla höstregnet jag bor. Välkommen.
Netnymiteten är aldrig total, jag gör mitt bästa för att bibehålla den. Kan du fortfarande lista ut vem jag är, ta kontakt med mig och berätta hur och jag bjuder på en öl!
Vad är det här? Små utdrag ur texter jag skriver och har skrivit. Okronologiskt, självupplevt, utan namn och ibland utan syfte.
