Vi sitter ute på kvällen och dricker för starkt Merlot till för dyr indisk take-away. Vi skrattar, ger varandra verbala omfamningar och säger ja till saker vi aldrig skulle backa upp. Vi skapar planer, idéer och målbilder vi aldrig vågar genomföra. Vi berättar saker om oss själva vi aldrig skulle våga berätta. Vi vågar erkänna att vi är ensamma ibland, att vi längtar efter mer eller mindre och att vi tycker om Papa Dee. Saker vi aldrig skulle våga. I verkligheten. Myggen surrar och en söndrig tshirt över en översvettad kropp från tunga lyft vedhuggning och allt annat sådant där som får tiden att stanna håller inte myggen borta. Bjuder in dem. Och jag skrattar och gråter och tänker ändå att. I verkligheten, skulle jag tycka annorlunda. Vattnet slår mot stenhällarna och är sådär magiskt svart som bara havet kan bli, och jag önskar mig själv precis ingenting mer än vad som verkligen är verkligt.