Gårdagen spenderades mestadels i sängen, hårt blundande och endast tänkande en tanke. Om och om igen. Lugn. Var tanken. Då och då kände jag hur mitt illamående tog över kroppen och det blev än mer kritiskt att hålla fast vid den där tanken. En tanke. Lugn.
Tio timmar senare ringde jag alla som ringt under dagen. Ja, det var inte så många, men det blir alltid en process. Neej, jag låg hemma. Ja, migrän. Det är som det är. Min far brukar fråga varför jag får det, som om han förväntar sig ett annorlunda svar än det jag ger varje gång. För att jag inte sköter om mig, att jag stressar för mycket, jobbar för mycket, äter för dåligt och sover för lite. Det är väl kroppens sätt att få mig att lyssna.
Huvudvärken är intressant på sättet den känns. Jag känner alltid en stark känsla av att hur ett organ släpper ut gift i blodet på mig, och hur giftet tar över huvudet. Det är en stark distinkt känsla av att huvudet är fyllt av gift som bryter ner min vilja, min tankeförmåga. Välj en sak att tänka på, annars blir det för mycket. Du borde kolla upp det, anpassa ditt liv efter det bättre brukar mamma säga och jag säger att... jo, det borde jag kanske. Men jag tror inte det är något fel på mig, mer än att jag tänker för mycket. Och det tänker jag inte ta någon medicin för. Anpassa livet. Ptja. Näe.
