Jag satt igår på ett tåg genom ett nattsvart Sverige och funderade lite kring förståelse mellan personer, intressen och hur människor är i förhållanden. Jag hörde för ett tag sedan ord formas kring en oro över att inte bli förstådd eller stå utanför en del av en annan människas liv, kring dess tro, något som jag själv känt av på samma sätt - och likväl sett som ett problem. Ett tvåsidigt problem vill jag mena, men det hör inte till denna text. Problemen ser jag inte som ohanterliga, men likväl problem som bör tas på allvar. För min egen del handlade problemet i mångt och mycket - från början - om att jag inte har verktygen för att greppa omfattningen (och rimligtvis är detta fortfarande aktuellt).
På den sista tiden har jag vänt på problemet och ställt mig frågor kring hur lika två människor någonsin kan vara. Att trots att man delar på fler saker, mer historia eller mer ideologi, så kommer skillnader alltid finnas och rimligtvis borde lika stora motsättningar finnas ändå. Fast kring andra frågor. Detta trots att man, utifrån, ser mer lika ut. Det är som att tro att om två människor skall köpa ett hus, och efter mycket om och men enas om vilket hus de skall köpa - att de då skulle vara helt överens om allt annat kring huset. Kanske är det så att åsikterna kring innehållet av huset är mer särgående än andras eller deras egna problem att välja en fasad? Självklart finns förutsättningar för mer om två människor ser på samma sätt kring fler saker, men det är definitivt ingen garanti kring någon form av konformitet i övrigt. Perspektivet tycks vara krökt kring vår tanke, eller själ om vi så vill.
Jag kommer att tänka på fotonen som färdas genom rymden i en bestämd hastighet. Min foton tittar åt höger mot sin kompis, som även denna färdas i samma riktning, men trots detta är fri att färdas lika snabbt iväg från min foton. Att likheter inte garanterar att vi agerar på samma sätt, eller ens har samma möjligheter kring ett agerande. Att likheter inte gör oss enklare att läsa. Om vi tror att lik- och olikheter är många men begränsade och om jag gissar att de summerar till en mängd som i stort är likvärdig mellan oss alla, då betyder varje likhet att en viss mängd olikheter finns. Varje likhet garanterar olikheter. Ljuset kräver mörker, mörker kräver ljus. Ljuset skapar mörker.
Jag funderar kring vad som är viktigt kring ett husköp. Vad som är viktigt mellan två personer. Om ödmjukheten säger mig att två personer är otroligt olika, generellt, och att min erfarenhet säger mig att olikheter är något som berikar på ett bredare (om än ibland svårare) sätt än likformighet verkar göra så tror jag nästan allt handlar om förståelse. Och jag är övertygad om att samma sorts förståelse måste finnas kring två människor som inte delar tro, som med två människor som delar den. Förståelse och ödmjukhet.
Det är vad jag tror.
