Tonight is the night

Satt kvar sent på jobbet och väntade in min fritid som skulle börja kring sju på stan. Riktigt njöt av att se minuterna ticka iväg efter att avdelningen stängt för kvällen. Tog cykeln genom varma linköping med kavajen hängd över väskan och hoppade över att lyssna på musik för att höra vinden vina runt öronen. Fick ett meddelande från det förflutna på telefonen som jag ignorerade, parkerade för någon annan gång och blundade snabbt med ögonen och vaknade upp med en yrvaken och stretsamt felfokuserande blick på min nutid, framför mig på det lokala sushistället. Blicken fastnade inte riktigt, och allt för ofta hamnade ögonen på de passerande och jag tappade bort mig i samtalsämnen när jag tittade på de tunga molnen som nästan revs sönder utav domkyrkotornet. Jag mumlade något. Vi åt, och jag tänkte för mycket, kände för första gången på väldigt länge ett behov av att stödja tankarna över ett knä, men njöt likväl av värmen och av friheten att sitta där jag satt, med sällskapet jag hade. Vinden blåste fortfarande runt öronen och jag tänkte på jobb, på framtid och på blåbärsmuffins. Kan vi inte gå vidare till något annat ställe, hörde jag mig själv säga, betalade och gick till det italienska kaféet då det gamla charmiga kaffeberget stängt för kvällen. Vi drack kaffe och pratade om honungssöta planer, aftonstjärnor och kaffeskum. Jag njöt av min blåbärsmuffin och mitt starka kaffe. Älskade det. Vi tog en promenad genom staden i värmen och bestämde oss för att säga hejdå och godnatt, och jag fann en vän att promenera hem med genom linköpingskvällen.