Piloterna har övat inför en stundande flyguppvisning här hela dagen. Jag blev allt förvånad när jag tittade ut genom fönstret och en Gripen väste förbi uppochner. Alltså. Säga vad man vill om produkterna, men flygplanen i sina färdiga skick är fantastiskt häftiga. Och det är mäkta imponerande att "det funkar", att man kan bygga, styra en sådan sak.
Appropå sådant förresten. Att bygga ett flygplan känns rätt avancerat, visst? Men, jag satte mig och funderade på det för ett tag sedan. Om vi antar att man får tillgång till ett skrov så tror jag att det är fullt möjligt att bygga resten. Styrsystem osv. Ett jättejobb naturligtvis, men det lär gå. Och faktum är att det gör det. När jag var arton jobbade jag på ett företag i Göteborg där en kille hade precis detta som sitt projekt. Kanske hade han inte påbörjat det om han visste att han, innan flygplanet var färdigt, skulle vara fyrbarnspappa och att projektet skulle ta mer än femton år. Men flygplanet är näst intill färdigt nu. Rätt imponerande. Men det krävs väl att man är lite galen för något sådant.
Hursom. Det var inte det jag tänkte skriva om. Doktor Lars var trevlig, jag var labbassistent åt honom och jag gjorde ett program för att mäta med hjälp av en IR-kamera. Mitt första jobb där jag fick lösa en riktig uppgift.
Idag kom M in på mitt kontor och frågade. Jo, A, har du tänkt på det här med exjobb? Och det var music for my ears. Vi har ett par projekt här som skulle kunna passa dig, men kanske senare i höst, eller vår. Music to my ears. Och M berättade om lite projekt han tänkte sig, och det lät intressant och spännande. Och jag tänkte. Kommer jag verkligen bli kvar i den här staden? Det var det värsta!
För ett år sedan, när jag började tänka på exjobb så var jag inställd på utomlands. Och i synnerhet med hjälp av Sarah på favoritföretaget. Hon var jätteintresserad, men det var svårt att motivera en sådan lön som skulle krävas, och få skolan att gå med på uppgiften. Ett kommunikationsproblem helt enkelt. Vi la det på is, jag skrattade och sa, jag får väl jobba hos er om några år istället och drömde om jordröd sand i solnedgången. Och framförallt närheten till ett stort hav. Vi skall prata om det till helgen igen. Jag känner mig mer stabil i Sverige nu, inget så stort behov av att fly som då. Men prata kan man ju alltid...
