Confession #1

Suo kommer från Nigeria, hon har en slank figur liknandes en gudinna, och ett vackert värdigt afrikanskt ansikte. Hon fnissar fortfarande lite flickaktigt, och jag får ibland känslan av att hon själv inte blivit medveten om att hon blivit vuxen sedan länge. Första gången jag såg Suo blev jag hänförd, blixtförälskad. Hennes svarta blanka hår blänkte i solnedgången, och en svettdroppe höll sig krampaktigt kvar i hårfästet medan hon skakade ur sitt hår ifrån torkade vinblad nere vid floden. Jag log och tänkte på hur hon strålade glädje och jag tror aldrig jag lagt min kind intill någon som varit mer len. Det var som att lenheten kom innifrån, och drog tag i mig och sög mig innåt. Nära. Vi sågs sist på en utsiktsplats över floden, väl medvetna om att vi aldrig kommer ses igen. Och det är vackert fridfullt att minnet av henne är lika lent som hon själv.