Medan planet tankas, packningen packas och listor skrivs står bloggen tom och övergiven. Jag lägger all min tid på att skriva i andra former, mer konkret om arbete och mer konkret om behovet av arbete. Och jag gör detta på annan ort.
Resschemat blir så att jag hinner med ett stop i Holland hos en vän en dag och sedan vidare till England och landet tweed. Det känns fint, viktigt och fantastiskt. Jag är så glad över att jag hinner med båda stoppen, för de är båda viktiga på olika sätt för mig.
Vi hade en diskussion om tillit häromdagen, du minns yes? Och jag menar att jag inte förställer mig. Jag är den jag är och jag ger alla samma bild, samma mig. Det här med sanning är viktigt för mig. Det handlar inte om absolut sanning, för jag inser själv vad det implicerar, men måttfull sanning. Frågan som borde ställas oftare är vem som förtjänar sanningen - för att snabbt följas av en fnysning när man inser vad det är man säger. Förtjänar, vem är jag att värdera det? Motfrågan jag brukar ställa till de som inte håller med mig är vem de tror mår bäst, och får mest lojala vänner. De som aldrig behöver ljuga, eller de som gör det. Vem som göder sitt ego mest, och vem som genuint bygger på sin självbild. Jag ser en stor skillnad här, och jag är säker på hur jag väljer.
Någon sa en gång att hon inte försökte leva rätt, att det inte var människans roll eller uppgift. Jag har tänkt mycket på det. Oförenlighet.
