Tystnad, blick, tystnad.
Kort andetag, tystnad.
Med en hand full av minnen lyfter du sakta upp duken och viker den eftertänksamt men ändå bestämt precis där den är vikt så många gånger tidigare. Du drar fingern över den vita kanten och tittar kritiskt på utkomsten och nickar lätt för dig själv. Vanorna gör oss trygga. Nittiotre så som femtiofem eller trettio år gamla.
Du vaknar, klockan är nio och solen skiner i ditt ansikte från fönstret jag nyss öppnat. Det luktar nyklippt gräs och du sträcker ut ryggen efter aldeles för få timmar i sängen. Gräsdoften blandas snabbt med kaffet från köket, och jag frågar om du vill sova vidare. Jag går och duschar, läser tidningen och går ut med soporna. Jag gör nytt kaffe, och vi börjar om. Jag känner mig ensam.
