A sa till mig att jag är en sådan som kan hitta på anledningar till att vad som helst inte är rätt, att jag inte släpper taget tillräckligt. Hon har förstås rätt, jag bygger lätt en tillvaro av svårhet runt mig. Skyddar mig själv. Vi säger att vi utvecklas, förfinar oss själva men jag är osäker på att det verkligen är så i så stor utsträckning. Jag känner hur jag brottas med samma frågeställningar nu som för fem år sedan kring känslor och närhet. Absolut, kanske är det jag som står och stampar. Eller så förhindrar min person mig till att gå vidare utan att stampa lite till. Själv är jag lite less på det.
På mitt skrivbord här ligger ett provsvar på hur frisk jag är. Det står tio siffror på blodvärden och kolesterol och sådant, och ändå om alla värden är bra, mer än bra, så vet jag att när jag satt och gjorde proven så mådde jag sämre än någonsin. I min värld hade jag uppskattat en siffra på huvudbry, på självkänsla och på själslig utveckling. Djupt inne i en värld av mätbarhet kan sin egen omätbarhet vara bekymrande, även om jag försöker sätta siffror på mig själv så gott jag kan.
7.
