Confessions #4

Jag stötte på Yannis i norra Italien. Vi skakade hand och med värme lade han sin arm om min axel och gav mig en stor kram. Medan vi stod där och jag, betydligt längre än den äldre Yannis, fick hans olivbruna flint med ärr och märken efter ett längre liv i näsan så stammade han med sin grekiska brytning fram "Ah, Alexander" följt av "its the only non christian-, global name that I know of. Everywhere in the world, there is an Alexander - and it makes me peacefull". Det fanns en innerlighet i Yannis som jag sällan stöter på, och ett genomgående intresse för andra. Yannis är en intressant man på många sätt, såklart, och de få dagar vi spenderade tillsammans så pratade vi mycket om historia. Yannis berättade fantastiska historier om hur Neapel blev till (Nea polis, ny stad!) och jag berättade minst lika fascinerande historier om hallänska snapphanar och unionen med norge och också såklart om hur Greklands kungahus härstammar från Danmark. Jag tror jag kommer ha svårt att släppa taget om Yannis många kramar. De värmer fortfarande, långt efter att hans spräckliga flint lämnat mitt synfält. Jag hoppas att jag kommer träffa honom igen, på en slätt långt hemifrån så kommer jag höra ett rop efter Alexander följt av en stor och stark kram som får min solhatt att flyga all världens väg.