Patetiskt.
Här sitter jag, står jag. Går jag,
Med en brännande skrivlust under ögonbrynen, med fjäderlätta fingrar som vill vårskutta ut över ett bördigt tangentbord. Ett lätt sinne, en glad kropp.
Jag fnyser
Återigen så skriver jag när jag är förälskad. Återigen så fylls mina lungor av luft som är lite utblandat med parfym, lustgas och lukten av en tomatplanta som man burit in från balkongen för att skydda mot det skoningslösa svenska sommarregnet.
Patetiskt.
Här sitter jag,
står jag, går jag.
Och allt jag vill göra är att leva, vara med - vara tillsammans och mitt i - och jag känner att jag inte kan offra min tid på att skriva ner det jag så gärna vill skriva.
