feedback

Häromkvällen gick jag en promenad genom skogen med S och hon kommenterade mina dåligt sammanfattade rader kring såpbubblor nedan. Hon sa att hon kände igen sig och jag är tacksam att vi gick under en bro som fördunklade mina kinders rodnande något. Jag förstörde det lilla embryo av illusion som växte i mitt huvud kring ordens beröring med att säga att jag tror att de flesta antagligen kan känna igen sig i det, på olika sätt. Och jag började utveckla mitt resonemang och varför jag är så fasansfullt rädd för vissa typer av såpbubblor. I helgen skrev jag en lång text om såpbubblor. Jag döpte texten till Monolog med döden, del 1. Texten skall få mogna några år tror jag, för just nu vet jag inte riktigt om jag håller med mitt skrivande i allt. Monolog med döden var i övrigt en passande titel, kanske att det låter lite grovt, mycket, men jag känner mig bekväm i mitt val.