Jag tänker på hur mån du är om att insluta dig i bubblor med olika människor, hur dina ögon letar efter det privata. Det du bara delar med de andra i dina gungande såpbubblor och hur trygg du tycks bli när du känner igen små tecken hos andra människor du tror dig vara ensam eller en av få utvalda att förstå och känna igen. Jag tycker det är fint.
Naivt, kanske.
Men fint.
